mylifeindoha

Ja så var mormor på plats till sist. Det var med en våg av lättnad och en tår i ögat från min sida när mormor lite förvirrat kom genom dörrarna ut i ankomsthallen knappt 20 minuter efter att planet landat. Första flygresan på 10 år - och då ensam och till Qatar. Med hjälp av sin förvirrade uppenbarelse hade hon lyckats ta sig igenom tullen i rekordfart och fått gå förbi hela kön med indier och pakistanier. Granma' rocks!

Men hon har ju så många frågor - varför är det så där? varför gör dom så här? hur tänkte som när de gjorde sådär?  ....ja, inte vet jag. I någon slags protektionistisk skumnationalistiskt iver försöker jag svara - tills jag kommer på att jag har ju ingen ANING om varför de gjort så där eller hur de tänkte när de gjorde så här.

Vi har nu fått kaviar, ahlgrens bilar, matjes sill och brygg kaffe. Och en svensk skvallerblaska med rykande färskt hov-skvaller om den nya prinsessan. Tjoho!!

Imorgon ska vi fålla upp mina halvfärdiga gardiner. Nu kommer det bli lite ordning, cause Granma' is in the building!

Var hos polisen idag för att fixa körkort. Med mig hade jag:

Mitt svenska körkort
Mitt internationella körkort
Mitt RP
Mitt pass
Kopia på mitt pass
Kopia på Björns RP
Kopia på Björns pass
Synundersökning med många stämplar
4 foton med blå bakgrund

Ready to rock!! ...men icke sa nicke!

Björn skulle ha undertecknat synundersökningen! Att jag inte förstod det!! Han är ju en riktig auktoritet inom optikområdet....
..så hem och be om ännu en underskrift från min sponsorman så får jag göra ett nytt försök imorgon.

Tålamod är en dygd heter det!

Nu är man alltså mamma till en 18-åring. Hur gick det till?? Jag har en vuxen dotter!! Hon var ju min lilla bebis alldeles nyss. När man ser andra mammor som har barn i 18-års åldern så ser de gamla ut!! Det betyder ju att jag är det också. Och hur gick det till???
Att Johanna nu fyllt 18 innebär ju också att hon lämnar de jobbig tonårs-åren bakom sig.. Men hon har ju aldrig varit en jobbig tonåring. Kan det vara därför som jag blir så forvirrad över hur vi hamnade här? Jag väntar fortfarande på tonårs-trottset, så jag har liksom inte förstått att hennes tonårstid nu närmar sig slutet - hon har ju liksom inte kommit in i dom ännu.

Hmm..det är inte utan att man blir lite gråtmild.. (..ålderstecken va?)

Vi firade 18-årsdagen efter bästa förmåga (tufft att vara långt bort från sitt kompisgäng därhemma en sådan dag..). Tur att facebook finns!! (Trodde man ju aldrig att man skulle säga - också ett ålderstecken)
Choklad&Peanutbutter glasstårta, efterlängtat el-piano, premiärbiljetter till Hungergames samt så avslutade hon kvällen med att spela amerikansk fotboll på ASD: Juniors vs Seniors i årets Powderpuff. 'The mighty Swede and brithdaygirl kicked the ball OVER the wall and INTO the street!! Whaat a kick that girls has!!'.

Ja inte som hemma, men minnevärt ändå tror jag.

Nu är det helg! Det betyder att jag inte behöver göra lunchbox på 2 dagar! Puh!! Ni anar inte vad pressande det är att göra lunch- och snack box varje dag.
I Idas skola serveras ingen lunch (med de skolavgifterna kan man ju förstå att de inte har råd med skolmat....). Det betyder hur som helst att det varje dag skall förberedas och skickas med lunchmat och också något till snack-time. Och som ansvarstagande och svensk så vill man ju att ens barn skall äta nyttigt, så att de står sig hela dagen, att de får något från hela kostcirkeln samt att det skall vara variation. Puh vilken press!
Inte nog med det så gör lärarna stickprov på barnens lunchboxar för att säkerställa att de är nyttiga. Som tur är så framhålls tydligen Idas lunchbox som ett föredömme. Fattas bara annat så mycket energi som går åt till 'kompositionerna'. Och burkar av olika storlekar och former går det också åt. Helst med lock som har frys-funktion så att maten håller sig kyld.

Ida trallar i alla fall iväg till skolan varje dag förväntansfull över vad lunchboxen skall innehålla och utbrister tacksamt; 'Super-gott mamma - mycket bättre än skolmaten hemma'. Själv har jag ett tufft tempo mellan 6 och 7 på morgonen då de sista preparationerna skall till, grönsaker skäras, frukt skalas och burkar fyllas och packas...
...Erika och Johanna började för någon vecka sedan att kasta lystna blickar på Idas lunchbox och började mumla om att det verkade gott och att många av eleverna som de gick med hade också med sig mat hemmifrån. De senaste 2 dagarna är de lunchbox x 3 som gäller. Ännu mer att skala och skära och ännu fler burkar som ska packas... 

Nu har jag - till sist - fått mitt RP. Residential Permit. Lösning till mycket här i Qatar. Resten av familjen har redan fått detta men med mig har det strulat.

Bland annat hade jag för torra händer. Det ni. Så torra händer att mina fingeravtryck inte funkade utan måste göras om. Efter mycket köande, smörjande och blötande av fingrar och omtagningar av fingeravtrycken har de till sist verkat fastna. Damen som skötte mitt fingeravtyckande var mäkta irriterad på min torra händer.
 Här sitter jag på damernas fingeravtrycksavdelningen och väntar på min tur. Kössystemet är tämligen luddigt. Man får en nummerlapp i receptionen men därefter är det godtycklig turordning. Damerna som sköter fingeravtryckande fikar, pratar eller SMS'ar och glider runt - med jämna mellanrum blir någon väntande framropad.

Så nu är jag officiell här! Återstår nu att ta sig till polisen och få ett körkort. Kör liksom med en blandning av svenskt och internationellt körkort just nu. Inget av dessa lär gälla sägs det, men som så mycket annat är det oklart exakt vad som gäller.

Nu är det bara 6 dagar kvar.....

...16 grader och SANDSTORM!!!

Det är en rännil av sand på INSIDAN av ytterdörren (som är sand-barrikaderad på utsidan), bilen är inte blå längre utan sandfärgad och det gnisslar av sand mellan tänderna då man oruttat nog fick för sig att gapa utomhus. På med sandglasögonen, munskydd och sjal runt huvudet som en äkta ur-innevånare. 
  

Dessert Day skulle ju kunna vara en dag med mycket desserter. Mums! Men här är det en heldag i öknen. Spännande - vår första! Först iväg till samlingsplatsen och sedan en dryg timme rakt ut i öknen ner mot Saudis gräns, till Inland Sea. Djupsnö åkning och sanddyns körning är samma sak säger Björn, som kör. Först tömmer man ur luft ur bildäcken och sedan när man kommer tillbaks måste man fylla på igen. Självklart måste man ha en redig 4x4 för att inte fastna i någon sanddyn. Fascinerande med en sådan gigantiskt sandlåda att åka omkring i - upp och ner, upp och ner. Sedan några timmar vid havet - så nu svider det lite i skinnet! Härligt!


Temperaturen har stuckit iväg den här veckan. Mellan 30-35 på dagarna, men kvällarna är fortsatt svala.
9 dagar på Mormor-nedräkningen.

Kan man få fiskfjäll om man är för mycket i vatten? Jag har en liten dotter som inte har klivit upp ur vattnet på flera dagar. Så fort hon kommer hem från skolan hoppar hon ner i poolen och nu när det har varit helg så har hon varit i poolen eller havet från morgon till kväll. Morgondopp och kvällsdopp, hinner hon också med. Hon dyker, och snorklar och simmar. I morse fick vi svänga förbi apoteket och köpa salva för torr-fläckar i ansiktet. Kan det vara för mycket badande? Kan hon ha ärvt 'bad-genen' från farmor tro?

Vi har nedräkning här. Idag är det 13 dagar till mormor landar i Doha. Tjejerna har nedräkning i sina kalendrar och det liksom pirrar till hos alla när vi pratar om det! Mormor - du är efterlängtad!!!

Ida planerar att mormor ska få se hennes skola först, och diskussionerna går högt och lågt om vad vi ska visa, vart vi ska äta och var mormor ska sova. (spelar kanske ingen roll vart du sover mormor - för du kommer att vara så uttröttad när du kommer hit, för du har nog inte sovit på hela veckan innan, pga nervositet..).
Spännande ska det bli. Mormor får väl gästblogga här om några veckor för att sammanfatta sina intryck. Första gången i Mellanöstern sedan vi flyttade hem från Kuwait för 1000 år sedan. Det var på tiden!

Marhaba mormor!!

Här är det verkligen fullt av kontraster. Från gigantiska lyx hus för en familj till arbetsbaracker för massor med underavlönade gästarbetare. Från ett par jätte SUV'ar och en Ferrari bil per person till tusen indier i en gammal skruttig buss. Från affärer där man kan köpa guld-lejon-statyer för 40 000 QAR till Najma secondhand souq där man kan köpa möbler till ett helt hus för 300 QAR. Det finns inget lagom här.

För bara en generation sedan bodde man i beduintält och vallade får. Nu är man världens rikaste land. Som ett brev på posten är övervikt och diabetes typ 2 ett skenande problem. Emiren inför Sportsday för att öka folks medvetenhet och det byggs idrottsarenor i varenda buske, förlåt sandhög.

Det byggs överallt. Nya skyskrapor, nya vägar, nya parker och inte minst nya shoppingcenter. Till jul kommer IKEA att öppna i ännu ett nytt shoppingcenter - Doha Festival City. Qatar Airways lider av pilotbrist - nya plan och rutter tas i bruk snabbare än de hinner rekrytera. Den utveckling som vi i väst världen gjort över decennium gör de på några år. De kör så det ryker.

De kör också så det ryker i trafiken. Varje dag står jag vid en avfart ner mot en rondell och blir omkörd av bilar som inte orkar vänta utan kör ut i filen med mötande trafik för att komma fram fortare. Ner de sedan står nos mot nos med den mötande trafiken så vill de tränga sig in framför mig....MEN se det går INTE det. Då blir jag lite grinig. De tutar för att jag ska släppa in dom MEN det gör jag INTE.

Jag kör nu själv en stor SUV så jag har blivit lite kaxigare. Storleken spelar visst roll!

I en av de stora 'malls'en' som finns här och som vi besöker regelbundet (Ida tränar konståkning där bland annat) finns en sektion som vi aldrig besökt. Vi håller oss i sektionerna för det folkliga folket - de med affärer som Mango, HM, Zara - affärer med kläder som vi kan köpa.  Men, det finns en sektion för det mer välbeställda folket. Efter ett tips om att vi måste gå igenom där åtmintone en gång, om inte annat för att gå på toa där (lyx-toa) - så repade vi mod och gjorde ett studie besök på lyx-stråket.

Kolla in här....och notera avsaknade av köpsugna!

Idag har gjort premiär tur med min cykel.

Den kom med kontainerna förra veckan. Märkligt nog har ingen lagat punkteringen på hela resan mellan Stockholm och Doha. Har ju haft pys-punka hela hösten och när jag cyklat till jobbet har jag haft en pump i ryggan för att fylla på luft med jämna mellanrum. Jag och Björn har också haft en liten diskussion om den här punkan då jag erbjudit mig att ta cykeln till Sigge-cykel för att få den lagad, men Björn tyckt att detta var slöseri då vi (han) kan fixa det själv.

Så här stod nu cykeln med punkan och allt!

Döm om min förvåning är en bekant vid midnatt igår (efter lite öl & vin) bestämde sig för att det var dags att fixa min cykel. Sagt och gjort och nu har jag både ny slang och nytt däck. Tack för det Claes!

Nu fanns alltså inga hinder för att ge mig i kast med Dohas trafik på cykel. Idioti kan man tycka men premiärturen avlöpte väl  under bästa Mosque-time (alla locals är och ber) och på Highway 1A mellan Doha och Al Khor. Klämde knappt 2½ mil i först djävulsk motvind och sedan fantastiskt medvind (imorgon utlovas sandstorm igen...).

Som ni ser så är det inte så kuperat. Inte heller så varierat landskap.....

Kom på igår att jag fortfarande skyndar mig till allting. Planerar in att om jag ändå ska åka till ett ställe så kan jag passa på att åka förbi ett annat som ligger ganska nära - bara för att vara effektiv och spara tid (?).....allt detta slutar självklart med att jag blir sen till det jag skulle göra från början och behöver skynda mig hela tiden!

Jag försöker göra många saker på en gång hela tiden för att vara snabb - pressa apelsiner, plocka ur matpåsen och prata i telefon -  samtidigt...det blir sällan bra.

Igår morse blev jag jättefrustrerad för att jag inte hann in på spinnningpasset klockan 8. Nästa var ju inte förrän 9 och vilket slöseri att bara göra ingenting i 45 minuter tills nästa pass kom igång. Den stackars tjejen som nekade den försenade Camilla inträde i spinninghallen såg både förvirrad och rädd ut över all frustration som kom ur mig för att jag inte hunnit fram i tid.

Resolut beslutade jag mig för att gå en power-walk för att utnyttja de 45 minuterna på mest effektiva sätt?? Men hallå???

Gjorde faktiskt ett par försonande gester till vakt-tjejen när jag äntrade spinningsalen klockan 9......eftertanken hade kommit igång under power-walken.

Finns det effektivitets rehab?? Ställen där man får träna på att vara ineffektiv. Göra en sak i taget, gå istället för att småspringar och köra två gånger i stället för en? Lära sig att låta bli att tänka ut smarta lösningar på allt för att spara tid??

Nu ska jag  resten av veckan vara ineffektiv eller i alla fall mera lagom effektiv.
Inte helt säker på hur det ska gå för idag hade jag skjutsat till 2 skolor och storhandlat färdigt 9:15......

Nu är vi installerade i vårt nya hem. SKÖNT!! Det var en slitig vecka med inflyttning, upp-packning, montering och inte minst STÄDNING!! (Björn passade på att vara i Barcelona förra veckan....så underteckande körde flytten för egen maskin...).
Men nu är vi på plats och jag jagade Björn och borrmaskinen runt huset ett par varv i fredags. Borrning och grillning är samma manliga fenomen tror jag. Women - hands off!!

Tidig frukost första morgonen....och tur var väl det för 8:30 går sprinklerserna på var sig man ätit färdigt eller ej.

Städning har ju en helt egen dimension här, då alla golv är av sten och det är sand i luften hela tiden. I lördags var det sandstorm igen och med en glipa på 2 cm under entre-dörren så var det bara att sopa ut sanden i morse och börja om med städandet. Det där med maid skulle ju ha sina fördelar...... Jag tror att vi kommer få stenlunga här så småningom.
Det här med stora stenhus har ju andra konsekvenser också - det ekar. Vi har ju ännu inga gardiner och de få mattor vi hade med oss ligger utplacerade som små frimärken här och där i huset. Textilier in, ligger högt på priolistan.

Här är en kvällsbildfrån vår altan - tvärs över på vattnet ligger ett platatset upplyst med fanatiskt kräftbelysning alternativt amerikansk julbelysning. Ryktet säger att vi har en mycket speciell palatsgranne. Änka till en död diktator från ett land norr om oss. Vem vet? Vi lär dock inte bli ditbjudna i brådrasket så vi lär aldrig få vet om det är sant.

 Nu väntar vi på ljumma vårkvällar så att vi kan sitta ute och njuta!