Countdown
Det är countdown nu på många sätt. Samtliga svenskar här förbereder sig för att åka hem till hemlandet. Många bara över sommaren men en hel del också för gått. En del har varit här på tidsbegränsade kontrakt som nu löper ut andra ska hem av andra anledningar. En del åker med glädje andra kämpar med att lämna fast de inte vill. Mycket prylar till salu nu.
Detta är förstås inte unikt för oss svenskar utan samtliga expats har samma situation. En del av tjejernas kompisar försvinner och en del av våra. Tråkigt men så är det här.
Nya kommer efter sommaren.
En hel del är 'proffs-expats' och ska vidare till andra länder. De har varit med om att byta miljö, ta farväl och börja om i ny del av världen många gånger. Vi är ju rookies - men man kan förstå redan nu att man så småningom blir luttrad av detta.
De har ingen vidare framförhållning här - en vän till oss fick veta av en slump att sista arbetsdagen blir den 2 augusti. Så som reglerna ser ut här är det då bara att lämna landet. Det går inte att söka nytt jobb på befintligt arbets-visum. Så för dom vara det dags att panik-planera en helt oväntad flytt ut ur landet. Och till vart sa hon...vi har inget hem någon annan stans.....
Vi vet i alla fall vart hem är. För oss är det nu 14 dagar kvar tills vi åker dit. Känns lite overkligt.
Det blir sedan en månad här då det bara är män kvar. I de flesta familjer drar fru och barn hem först och lämnar kvar familjeförsörjaren. Sedan kommer de efter när det ändå är Ramadan här. Björn bävar för denna ensamma månad. Men jag har hört rykten att gubbarna hänger med varandra, spelar tennis, tv-spel och dricker öl i en hel månad. Vi lär väl bli varse.
Vad roligt att ni kommer snart! Hoppas att du klarar dig utan din minsta dotter under sommaren för henne tror jag att Carro har paxat för.
Vi ses snart
Susanne
Hoppas vi kan ses när ni kommer hem!
